Min bästa stickning

Min bästa stickning någonsin är förmodligen mina fingervantar. Varma och gosiga i tvåtrådigt ullgarn. Kanske blir de utkonkurrerade av mina gula tvåändsstickade? Om de någonsin blir klara vill säga!
:-)

Tvåändsstickat

Första vanten i det blivande fingervantsparet är klart nu. Synd att jag inte stickar snabbare än jag gör. De här fingervantarna skulle vara kanonsköna att använda nu när vi fått riktig vinterkyla. Tvåändsstickat är bäst. I alla fall när det kommer till funktion.
Men kanske är det så att jag inte riktigt fastnat för tekniken. Det känns inte så roligt faktiskt. Men resultatet. Det blir ju helt fantastiskt. Kanske är det därför som jag fortsätter?

Ett löv har slagit ut!

Ser man på! Ett löv har slagit ut. Det finns hopp om våren i år också med andra ord...
Det fick bli några små fåglar, lite förstygn (kanske mitt nya favvostygn!) och givetvis två döskallar för att pigga upp det annars så ljuva blomsterlövet.
Visst var det fint med bara blommor, men också lite tråkigt.

Spana in gultanden hos den ena döskallen och rosetten i "håret" hos den andra...

Varför döskallar kanske någon undrar?
För att det inte skulle bli för fint och ljuvt.
För att det behövs lite omväxling i livet.
Och för att det är en kul symbol att driva med.
Mitt löv har nummer 904 och kommer alltså visas på Hemslöjdens utställning på Liljevalchs senare i vår/sommar.

Har du gjort ett löv också? Lämna gärna en kommentar så jag kan ta en titt på ditt. Jag är supernyfiken på er andras löv.

Och sist (men inte minst) TACK för alla fina peppkommentarer om lövet häromdagen. Ni är bäst!

Inte en världslig sak

Alltså, både hemslöjdslöv och garn som tar slut är ju världsliga saker. Vad som däremot inte är världsligt utan helt fantastiskt är att min systers bebis äntligen har fötts! En liten söt pojke som tyvärr bor alldeles för långt borta för att jag ska kunna åka dit och hälsa på inom den närmaste tiden.
Hur som helst så har jag sytt jag ett lapptäcke till lille S. (Mitt andra någonsin. Det första sydde jag på slöjden i femman.) Det fick bli en blandning av tygskatter jag hade hemma och så ett nyköpt dinosaurietyg.
En lapp fick bli ett barnteckningsbroderi av en huvudfoting som stora killen gjorde för några år sedan. Och så några flärpar som bebisen kan "slemma" på så småningom. :-)
Sömnadsmässigt kanske det här täcket lämnar en del övrigt att önska, men så går det när sömmerskan inte orkar läsa instruktioner! Men "funktionen lapptäcke" finns och jag tycker att det blev kanonfint.
Är han inte tokigt söt? Jag vill åka dit och gosa med honom omedelbart. Ge mig fler semesterdagar någon!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Mer elände

Det här höll ju också på att bli ett eländesprojekt. För det första så stickar jag ju ganska så jättelångsamt och bara det är en enorm prövning för mitt tålamod. Men jag har nästan stickat en hel fingervante då jag tänker att jag ska väga resterande mängd gult garn. Ni anar va? Garnet skulle inte räcka till vante nummer två. Och här i krokarna kryllar det inte precis av affärer som säljer Wåhlsteds z-tvinnade garner...
Ibland räcker det för att få världen att rasa. Men det mesta kan man lösa och det här visade sig vara tämligen enkelt. Ett mail till Karin Kahnlund bara.
:-)
Nu har jag reserverat en intressant bok på bibblan. För att skaffa mig lite perspektiv på saker helt enkelt!

Gah!

Jag behöver all pepp i världen för att få det här klart. Vad ska jag göra med eländet? I väntan på pepp-kommentarer äter jag choklad. Det brukar hjälpa kreativiteten och inspirationen sägs det...
Det är hemslöjdslövet alltså.

Lövet och jag...

... vi samarbetar inte... Och inlämningsdag här i Västmanland närmar sig.
Det blir liksom inte så bra tycker jag.
Hur tar man sig ur den här svackan? Och hur hittar man energin till att sprätta upp alla felstygn?
Just nu har jag lite väl mycket vatten över huvudet. Både bildligt och bokstavligt!

TokTova needlehand

Vissa dagar önskar man att man kunde gå ut så här. "Oj, stod du i vägen? Stack du dig? Det var ju absoluuut inte meningen."
Eller nåt.

Hjälp vilken ångest jag har haft för det där ***** lövet! Gah! Men nu vet jag vad jag ska göra och det är görbart också.
Lite häftigt är ju att första gången man ska ställa ut något så gör man det på Liljevalchs... (Om man bortser från konstutställningen i Sparbankens fönster i en liten värmländsk stad när jag gick i åttan)
:-)

Till en ny människa

Idag ska jag få träffa en ny liten människa för första gången. Tänk att det är lika fantastiskt varje gång som någon av ens vänner får barn... Lilla J ska få de här tovade tossorna. Jag hoppas att de ska passa och framförallt att de kan sitta på ett tag. Bebisar är oftast väldigt bra på att sparka av sig allt som finns på fötterna... Jag tänker mig att man knyter fast de här tossorna. Men lösningen känns inte helt optimal. Vad skulle du ha gjort istället?
(Kanske får Lilla J bebistossa 2.0 om några veckor?:-)